Göteborgsposten – 29 juli 1861, sida 1

— Ingenting; hon har icke öppnat munnen. — Har hon ej begärt någonting att äta? — Nej, och deri har hon gjort rätt, ty hon skulle ändå icke fått något, eftersom mylord förbjudit det. Jag bar till henne vattenkrukan, som mylord befallt mig taga i hennes kabyss: jag ställde den hos henne som vanligt: hon talade ej till mig och jag ej till henne. — Godt! sade lord Elen, alltjemt försänkt i tankar. Tror du, att hon sofver? — Ja, jag tror det och det är ej heller så underligt; detta är första gången hon lyckt ihop ögonen, sedan hon kom ombord; hon är alltid vaksam, den fördömda hexan. Lord Elen hörde ej mera på James; han var försänkt i sina tankar. — Jag stiger ned i kobryggan, sade han slutligen. Du skall vaka nu i batteriet, så att ingen kommer och störer mig, förstår du ? Hvad som än må hända, förbjuder jag enhvår att stiga ned. — Mylord får taga sig till vara, mumlade James; de der röda hexorna äro i stånd till... Lord Flen ryckte på axlarne och gick ned i batteriet. I detsamma lemnade sir Ewes sin plats och gick utför en trappa, som förde till den gång