Göteborgsposten – 24 juli 1861, sida 1

sin dotter, höjde derefter värdigt hufvudet och gaf med icke mindre värdighet den pro forma begärda tillåtelsen, hvilken det bortskämda barnet nog visste vara redan på förhand beviljad. Miss Mary tog kallt afsked af sin allvarsamme far och begaf sig till lady Harriet, för att med henne vidtaga förberedelser till afresan, samt lemnade sir Henri att ensam spisa middag med lord Elen. Sir Henri var en i grund och botten förträfflig man, han hade goda kunskaper, men en automats yttre. Hans ord, åtbörder, gång, allt var stelt, precist, långsamt och, så att säga, fyrkantigt. Sir Henri var en värdig man, och satte stort värde på sin värdighet, ty han skulle blifvit alldeles tröstlös, om någon händelsevis fått se honom le. Han var likväl rättvis och trogen sin pligt, samt gagnade sitt land oaktadt sina löjliga anspråk på värdighet. Begäret kunna skada till Frankrike öfverallt der det bade vänner hade gjort sir Henri till Karaibernas oblidkelige fiende. Äfven lord Elen hyste, liksom största delen af hans landsmän vid denna tid, ett häftigt hat till Frankrike. Denna enstämmighet i känslor hade bidragit till att nära sammanbinda de båda aktningsvärda gentlemäpnen med hvarandra och sir Henri hade, då han såg sin vän ifrigt fjeska omkring miss Mary,