Göteborgsposten – 24 juli 1861, sida 1

————— r Le nyligen efter Times lemnade en karakteristik ötver ungrarnes motpart, den österrikiske kejsaren, och den ställning i hvilken han befinner sig, att efter en korrespondens från Pesth ill samma blad, lemna en kort skildring af den korporation, som egentligen leder det ungerska folket och tör dess talan i den nu pågående striden, den ungerska riksdagens underhus, med dess mest framstående personigheter. Brefskrifvarens ord äro följande: De ungerska deputerade sammanträda .ills vidare, inuan en särskild byggnad för deras sittningar, rörande hvilken etw förslag nu föreligger dem, hinner blifva uppförd, i en stor sal i museibyggnaden 1 Pesth. Denna byggnad är vacker samt belägen i ena ändan af staden. sjelfva sessionssalen har formen af en aflång parallelogram, hvars begge ändar upptagas at rymhga gallerier, som äro öfverlåtna till allmänhetens begagnande. Längs den ena af de längre sidorna, den å hvilken hufvudingången till salen befinner sig, befinner sig ä hvardera sidan om dörren ett tredje galleri at föga djup samt innehållande blott en rad stolar. Det upptages af referenterna öfver riksdagens förhandlingar. Midtemot detta galleri och ingången är presidentens stol med platser för fyra sekreterare på begge sidor om honom. Till höger och venster om dessa äro bord för åtskilliga mindre betydanaf riksdagens embetsmän, och den öfriga, den medlersta delen at salen framför den rad, som sålunda bildas at presidenten och dessa embetsmän, upptages af rader at bänkar, genom gångar delade i fyra afdelningar. På dessa bafva de deputerade sina säten. Utrymmet är icke stort; då de deputerade äro någotsånär talrikt samlade, hafva de ganska liten plats att röra sig på, och man ser genast att hela lokalen är ämnad blott för ett temporärt begagnande. Omkring en timme före den tid på dagen då kammarens sittningar begynna (kl. 10 f. m.) börja gallerierna att fylla sig och de äro fullpackade då när vice presidenten baron Podmanitzky intager sin stol. En stor del af den allmänhet som upptager gallerierna utgöres af fruntimmer, ty de ungerska qvinnorna äro ifriga patrioter och hysa det varmaste intresse för sitt lands politik och öden; och den egendomliga stilen i deras skönhet och deras behagfulla nationaldrägt göra att denna del af huset ingalunda är den minst fängslande för en åskådare, och man har svårt att frigöra sig ifrån den tanken att ej denna så strålande och glada församling snarare har kommit tillsammans för att åhöra en morgonkonsert än för att bevista en allvarlig politisk debatt. — Under det undersekreteraren, grefve Keglevich, uppläser protokollet för den föregående sittningen har man tid att kasta en blick öfver kammarens allmänna utseende samt att taga reda på några af dess mest framstående medlemmar. Moderna lagstiftande församlingar hatva i allmänhet en högst ointressant likformighet till sitt yttre. I norr och i söder, i England och i Tyskland, i Spanien och i Italien ser man beständigt samma hop af svarta rockar och runda hattar. I detta hänseende skiljer sig dock den ungerska deputerade kammaren från alla andra församlingar af samma slag i Europa. Man håller här i allmänhet fast vid