Göteborgsposten – 23 juli 1861, sida 1

Det var svarta och röda Karaiber, bland hvilka man äfven urskiljde den hvite, som hållit sig några ögonblick förut dold i bladverket till bananasträdet å Kingstowns promenad. Dessa män tycktes med stor försigtighet hala in några snören, och efter några ögonblick befunno de engelska soldaternas kroppar sig invid dem. — För fan! mumlade den hvite, som ej var någon annan än vår vän Mahurece, j han gjort ett godt kap, mina gubbar! Det är bra, alla engelsmännen må ungefär som döfvade pinguiner . .. Mahurec lutade sig ned och tog ett af liken, som han med otrolig snabbhet klädde utaf, under det Karaiberna gjorde på samma sätt med de andra soldaterna. Liken voro nakna. Mabhurec tog ett snöre, band i hop alla klädeseffekterna och gjorde deraf ett paket, som han lemnade åt en svart Karaib. Derpå tog han till sig alla patronköken.— De äro rikt försedda! sade han och öppnade patronköken. Ännu bättre! Det engelska blyet skall snart åter träffa sina forna egare. Och du, rödskinn, fortfor han, vänd till Karaiben, som samlat ihop vapnen, har du gevären? Vilden visade med handen på dessa. — Godt! dessa sju till de femton vi hade, det gör tjugutvål! återtog sjömannen. Sju goda eldstål, sju paketer patroner och uniformer för