Göteborgsposten – 22 juli 1861, sida 1

fredsunderhandling som skulle pågå, samt att söka visa omöjligheten al framgång för densamma. Förslaget påstods hafva kommit från de konfedererade staterna samt sades hafva blifvit upptagit, om också icke gynnsamt, af kabinettet i Washington. De nordliga tidningsbladen utskrika med stort kraftuttryck, att Norden icke vill gå in på några kompromisser, att Norden vill strida, att den vill hämnas på upprorsstiftarne och att den vill upprätthålla stjernornas och rändernas värdighet. — Om detta också icke visar ettergift å Nordens sida, så visar det dock i alla händelser att tvifvel börjat vakna i menniskornas sinnen rörande den utgång sakerna möjligtvis skola komma att taga. En bestämd beslutenhet gör icke så många försäkringar. Detta, jemte åtskilligt annat, synes oss utgöra tecken på att en tanke börjat vakna, att Norden, då den beslutat att betvinga de sydliga staterna, påtagit sig en svår och vansklig uppgift, som skall fordra både mycket menniniskor och mycket pengar för att utföras. Men vi tro icke att detta skall omedelbart utöfva något särdeles inflytande på kriget. Den förra unionens begge afdelningar äro alltför mycket upptända mot hvarandra, för att inlåta sig på diskussionen af frågor om gränser, om statsegendom och statsskuld samt om tulltariffer. Striden måste fäktas ut och anspråket på Norra Virginias jord afgöras med svärdet, imnan de uppretade stridskimparne skola kunna förmås att ingå öfverenskommelse med hvarandra. Norden har alltför många utsigter att kunna återbemäktiga sig detta stycke omtvistad jord, för act afstå derifrån på Söderns begäran. Förbundshufvudstadens säkerhet och folkets stolthet äro alltför mycket sammanflätade med besittningen af Potomacs södra strand, för att de hundratusen män, som general Scott har under sitt befäl, skulle upplösas, utan att hafva uträttat någonting. På begge sidorna är enligt alla berättelser stridslusten utomordentlig, och längtan efter fred är, ehuru den obestridligen existerar och framdeles såkert skall komma att ännu mera utbreda sig, dock för det närvarande inskränkt till handelsståndet, hvilket krigets penningebörda hufvudsakligen drabbar. Om det också derföre är troligt att folkets sunda förnuft, influeradt af Europas allmänna opinion, med hvarje vecka skall sträfva att göra en biläggning allt mindre svår, så är det dock ännu för det närvarande icke möjligt att se någon bestämd utsigt till snar försoning. Det vore orätt att påstå det kriget icke rullföljes med kraft och allvar. Ty ehuru vi icke hafva rapporter om några stora drabbningar, så är det dock uppenbart att unionens -rupper ledas af raska och kraftiga befälhafvare. General Scott klandras visserligen af le mera oroliga själarne för sitt långsamma och varsamma krigssystem; men eu lysande napoleonisk marsch och intagandet af en fientlig hufvudstad äro krigsbragder, som kunna atforas endast med en mycket väl disciplinerad arme eller mot en mycket föraktlig fi