Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Vv. Sir Ewes. Lord Elen stod tyst. Han funderade öfver något medel att utföra en hjeltemodig handling, men kunde ej ntfinna något sådant. — Vi aflägsna oss åter från sjelfva saken, återtog miss Mary med sin oryggliga logik. Låt oss återkomma till Karaibiskan. Jag är icke svartsjuk, men ni inser väl, att jag af aktning för mig sjelf måste göra slut på de gängse ryktena. Mitt namn får icke för er skull ställas i jemnbredd med en vildinnas. Ni skall genast sätta denna qvinna i land och öfverlemna henne åt min far. — Hvad ni begär, är omöjligt, sade lord Elen efter ett ögonblicks tvekan. — Hvarföre ? — Pligten . .. — Ahl! afbröt Mary, pligten, det är förnuftet; kärleken är passion och passionen får icke räsonnera. ) Forts. från N:o 149—155, 157—165,