Göteborgsposten – 20 juli 1861, sida 1

kallt! ni skulle döda honom, och jag skulle vd då bli tvungen att skänka er min kärlek. Lord Elen mumlade något belåtet mellan tänderna. Miss Mary var förtjust. Hon hade utfunnit ett mycket enkelt medel, att försäkra sig om hvilkendera af dessa båda män, som hor bestämt ville göra till tvenne hjeltar, förtjenade ärans palm. Derpå smickrades hennes kärlek särskildt af tanken på en strid, hvars pris skulle blifva hennes kärlek. Vi få dock skynda att tillägga, det miss Mary ingalunda var grym eller önskade någon strid. Hennes öfvervägande passion för det romaneska dref henne med sig, och hon lydde den utan betänkande. -Kom mylord, sade hon, i det hon stödde sig än mera på sin beledsagares arm och nödgade honom vända om. Middagstimmen är inne; min far väntar oss. Det är öfverenskommet, jag reser med er i natt... jag skall säga till min far derom. Lord Elens läppar drogos upp till något, som skulle vara ett leende, men mycket liknade en grimas. Miss Mary fästade lyckligtvis icke någon uppmärksamhet vid hans förvirring. Hon var helt och hållet upptagen af de tankar, som väckts inom henne af det beslut hon nyss fattat. Från den stund då sir Ewes, som vi ännu icke känna, dagen förut mottagits af guvernören