Göteborgsposten – 19 juli 1861, sida 2

Så stodo sakerna, då lord Elen mötte miss Mary i Kingstowns skuggrika promenad. Hvem var denne sir Ewes, buru hade han kommit till Saint-Vincent och hvad skulle han göra der? Derom skall läsaren snart bli underrättad, men dessförinnan torde ni afhöra till slut lord Elens och miss Marys samtal. — Man skulle kunna tro att de skälla på er korvett, mylord ? hade Mary anmärkt. Lord Elen svarade icke. — Men, återtog den unga flickan, utan att låta rubba sig ur sin oföränderliga köld, det är nu hvarken fråga om sir Ewes eller hundarne. Det är fråga om er, mylord, eller snarare om er sköna Karaibiska. De rykten, jag nyss berättat er, äro allmänt gängse i staden. Man vet äfvenledes, att ni visar er mycket ifrig hos mig. Ni inser väl dessutom, att Jag på intet sätt är svartsjuk, ry dertill alskar jag er ännu icke tillräckligt . — Ack! suckade lord Elen. — Om jag älskade er, fortfor miss Mary, med den lugnaste ton i verlden, skulle jag sannolikt vara svartsjuk, ty jag skall aldrig lära mig uppfatta en kärlek utan svartsjuka. Och om jag vore svartsjuk samt hyste blott en tanke på att ni kunde vara mig otrogen — då skulle jag döda er, mylord ! Lord Elen tryckte ömt den unga flickans arm.