Göteborgsposten – 18 juli 1861, sida 1

gas af fanatiska missionärer. Denna politiska vidskepelse är ett högst besynnerligt och högst egendomligt fenomen, och är liksom all vidskeplighet svår att ordentligt och nöjaktigt förklara. Men om den också i sin väg är lika så vansklig att förklara som det fenomenet, att menniskorna trott och tro på klappandar, psychografi och borddans, så har det dock lika så litet som dessa företeelser förmåga att beherrska andra själar än de, som ännu icke förmått att fullt höja sig öfver vidskeplighetens ståndpunkt. Det är också derföre som allt hvad af fri och klartänkande intelligens finnes i Frankrike, alltsedan kejsardömets grundande fortfarit med en ihardig och ständigt fortgående, ehuru endast ett mindre antal personer omfattande opposition mot denna imperialistiska vidskepelse. Det är helt och hållet en litterär opposition, men det är den enda verliga opposition som kejsardömets regime erfarit i Frankrike. Imperialismens triumf har förtrollat eller bedöfvat de industriela klasserna i Frankrike likasom armeen och bönderna. Tidningspressen har blifvit mutad eller betvingad till likstämmighet, och kyrkan har applåderat alla kejsaredömets tilltag ända tills den kejserliga regeringen råkade i strid med påtfvemakten. Men ibland de lärde, allvarligare och mera djupt tänkande skrifiställarne har kejsaremakten ständigt funnit motstånd och opposition mot sin allmakt. Med undantag af mr Thiers har hvarje fransysk författare af anseende sedan tio år tillbaka gjort det till sin hufvudsakliga uppgift, att genom direkta bevis eller genom historiska antydningar och kontraster påminnna sina landsmän om den träldom, åt hvilken de öfverlemna sig, och att påpeka dess sannolika följder. Mr de Montalemberts pris ötver England uppfattades ganska riktigt såsom ett angrepp mot den franska regeringen, och mr de Tocquevilles undersökningar om det administrativa system, som företanns under den gamla regimen, inneburo en sträng kommentarie öfver den kejserliga centralisationen. Hvilka orsaker som än må ha bidragit till uppkomsten at hvad wi kallat vidskepelsen för kejsardömet, kan man dock icke bestrida att den känsla af vördnad och den poetiska glans som hos folket omsväfvade det törsta kejsardomet och dess grundläggare varit en bland de förnämsta af de orsaker, som gjort uppkomsten af det nya kejsareväldet möjlig. Det blinda och kanske till en del med full afsigt underhållna förgudandet af den förste Napoleon hade förberedt mängden at: emottaga hans etterföljares herravålde, åt foljdt af alla de inskränkningar i friheten, som blitvit helgade genom dynastiens grundläg gares åtgärder. HFraukrikes ungdom har hö geligen blifvit demoraliserad genom den fram: gång som idealiserandet af den sjelfviska äre girighetens personitikation har erhållit genom sådana skrifter, som Thiers historia och en del af Berangers sånger. Såsom denne sångare förutsåg, fortlefver hans ära under del låga halmtaket, och femtio år efter hans fall DRAR RR