Napoleon I och Napoleon III. Den kejserliga rågimen i Frankrike beherrskar nästan fullständigt hela det franska folket. En sådan allmakt har kanske aldrig förr varit sedd i historien, men det märkvärdigaste dervid är dock, att detta herravälde icke stödjer sig blott på militärens och bajonetternas makt, utan att det liksom med en demonisk tjusningskraft har förmått att underkasta sig franska folkets hela själ. Det är en imperialismens vidskepelse som herrskar öfver det franska folket. Och denna vidskepelse har icke stannat blott inom det franska iolket, utan har äfven i viss grad trängt ut öfver dess gränser och gjort sig hemmastadd hos andra folk. Denna är det som utgör den egentliga grundvalen för den nuvarande Napoleons makt, liksom den utgjorde de trappsteg på hvilka han uppsteg till den samma. Man förstår icke Napoleon och hans rgime, men man tror på den, utan att veta hvarföre, och skulle den engång falla, så skulle säkert en stor del af menskligheten åskåda en sådan händelse med samma häpnad som den, med hvilken vildarne åskåda sina atgudabelätens vanmakt när de nedhug: ABER IEEE ANSER OBESTÅND — RR ERE — te