Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 2

Närmare undersökning uppsköts till den 23 dennes; under tiden skulle Widström, Arvidson, Frid, Granat, Klint, Wik och Skarp hållas i fängsligt förvar. Ström tilläts att vistas å fri fot. Stadens Arbetshus. Vi hafva emottagit en insänd artikel, hvars författare funnit sig föranlåten att öfver de Lördagen d. 6 d:s i vår tidning införda anmärkningar afgifva en förklaring ; men vi hafva icke ansett oss böra fullständigt meddela densamma, emedan insändaren icke tyckes hatva tagit kännedom om hvad Onsdagen den 10 och Lördagen den 13 blifvit å ömse sidor anfördt rörande ifrågavarande sak, och artikeln i öfrigt innehåller ett till saken icke hörande utfall mot enskild person. Då vi emellertid ingalunda åsyfta att hindra anförandet af hvad någon kan hafva att såsom förklaring anföra, vilja vi kort men fullständigt redogöra för hvad artikeln i denna del innehåller. Ins. säger att Inspektoren på stället låtit uppresa majstången för att bereda något nöje åt minderåriga individer å försörjningsbuset, hvilka lika som månget annat menniskobarn tycktes hafva kännedom om att midsommar var i annalkande. De dansande hade utgjorts af barnen och några andra för saken intresserade personer. Söndagen skulle man dansa ned majstången ; men detta skedde ej i bokstaflig mening, utan blef stången af försummelse qvarstående alltintilldess den första insända artikeln blifvit synlig i vår tidning. Hjonen hvarken tilldelades ej heller sjelfva hade besörjt om några spirituösa drycker. Ingen var öfverlastad utom ett af hjonen, som fhemkommande på aftonen visade sig något upprymd. Hvad som anförts mot majstångens opassande utstyrsel, besvaras dermed att en pojke på samma ställe visat sig utstyrd med minst sagdt löjliga klädesplagg. Det medgifves att ett par barn bafva under några dagar varit frånvarande och under tiden blifvit af misstag antecknade för matportioner; men detta anses ej böra tå uttydning af uppsåtligt beräknad fördel. Det förnekas slutligen att barn inspärras å Försörjningshuset. Deremot anse vi oss böra fullständigt meddela följande oss igår tillhandakomna uppsats i samma ämne, lemnande åt ointresserade och opartiska läsare att dömma eellan herrar Opartisk och Gammal Revisor. Till Red. af Göteborgs-Posten. Den gamle revisorn, hvars förkärlek för tvängsåtgärder så omissnännligen lät sig förnimmas vid sitt första uppträdande, har nu för att bemantla denna sin älsklingsid funnit för godt att uppduka en hel hop förut icke omnämnda förhållanden, såsom t. ex. att personer, icke tillhörande Inrättningen, deltagit i dansen; och då jag med tystnad förbigått detta i gamle revisorns hjerna slumrande, icke uttalade förhållande, så förtjenar jag icke kallas opartisk. Hvad skall man säga om sådana uppenbara krumbugter? Det vill för öfrigt synas som revisorn vore en at de lycklige, hvilken, som man brukar säga, sjelf är under tak; annars hade han icke så flyktigt och lugnande vidrört frågan om hushyrorna, hvilken fråga börjar väcka stora farhågor, och sålunda är förtjept af ett varmt behjertande. Här är neml. icke längre fråga om några riksdalers tillökning; ty den som något följt med sin tid vet ganska väl att sedan åren 1836 och 37 hushyrorna varit i jemnt stigande, hvarigenom de sedan den tiden blifvit 200 procent dyrare, hvilket förhållande, om det skall fortfara, nödvändigt måste bidraga till det lägre folkets fattigdom och slutliga undergång. Sålunda upprepar jag ännu en gång, att, har det förut mest varit lättja och liderlighet som vållat fattigbarackernas fyllande, sä blir det hädanefter många andra orsaker, hvaribland hushyrorna komma att intaga främsta rummet. Vär revisors ensidiga påstående, det qvinnorna äro de som ensamt äro vål!ande till familjernas obestånd, till följe af alla de fel vår gamle revisor påbördar dem med förtigande af mannens, kan heller icke hålla stånd gent emot vår tids erfarenhet. Är det icke tvertom oftast mannens egen obeständighet och nyckiullhet samt förkärlek för sällskapslitvets förströelser som drager honom från hemmet och till krogen? Hvad vi här framförallt böra akta oss för är, att icke låta något af dessa fall gälla som regel, emedan vi då begå en uppenbar orättvisa, hvartill vår revisor gjort sig skyldig mot qvinnorna; men detta är ett ytterligare bevis på herr revisorns förflugna skrifsätt, i hvilket tanken icke får följa med det ringaste. Om icke sådana förflugna ideer blefvo gendrifne af opartiske och sanningsälskande män, så skulle deras offentliggörande blitva ganska klandervärdt tillfölje af den orätta belysning åtskilliga förhållanden deruti få röna. Göteborg d. 15 Juli 1861. Opartisk. Från Mavchester skrifves till oss d. 9 d:s: Tillfolje af de med dagens post från Bombay och Calcutta ingångna underrättelser att såväl garn som calico der hade stigit, voro garnpriserna i dag styfvare och betaltes för ostindiska marknaden . d höere än förra