Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 1

samma. Och man måste äfven erkänna att denna föreningsform i hufvudsaken fullt tyckes hatva löst uppgiften. Att alla en förenings fördelar måste uppnås genom densamma är klart, ty en fullständigare förening i alla de afseenden, i hvilka en förening kan lemna fördelar, kan icke begäras. Och likaså ligger det intet hinder i vägen för en fullkomlig folkfrihet, ty inom så väl den gemensamma styrelseorganismen, som inom de skilda staterna, tillåter den hvilken som helst af de organisationer, som kunna lemna folket tillfälle att utöfva största möjliga inflytande på regeringen; och på samma gång den genom att öfverlemna de förhållanden, som fordra mera lokala insigter åt lokala organisationers Handhafvande, sätter der ej heller medborgarne i nödvändighet att deltaga i afgörandet af andra saker, än sådana som de kunna hafva tillfälle att förskaffa sig full kännedom om. Detta är allt obestridligt. Den enda sak som kan vara tvifvel underkastad är den, huruvida ett sådant särskiljande af den sfer som omfattar gemensamma angelägenheter och den som hänför sig till mera enskilda och lokala förhållanden är utforbar i verkligheten. Ty det läte tänka sig, att de vore så nära beroende af och sammanhängande med hvarandra, att de icke kunde fördelas på skilda statsorganismer. På den punktens atgörande beror hela frågan om den praktiska hållbarheten af ett statsskick som är bygdt på samma bas som det amerikanska. Ett sådant särskiljande låter dock icke blott utföra sig, utan ligger äfven rentafi sakens natur. Ty det visar sig att ett sådant särskiljande sträfvar att at sig sjelf uppkomma med det politiska lifvetls utveckling. Ty hvad är ett sådant särskiljande annat, än samma sak som den utveckling af det kommnnala lifvet, hvilken ständigt visat sig åtfölja uppkomsten af en kraftig folktrihet. Ja det är i sjeltva verket intet annat än en vidare utveckling deraf. Samma skäl och samma orsaker, som göra det senare icke blott möjligt utan äfven nödvändigt och önskligt, visa åtven att ett särskiljande af de områden af angelägenheter, hvilka röra alla, från dem som röra endast ett mindre antal och mindre grupper at medborgare, sådant som det, på hvilket den nordamerikanska unionsförfattningen hvilar, helt och hållet ligger i statslifvets och den politiska samvarons natur och väsende. Utan att derföre anse oss behöfva soka bevisa detta ur några prina principia, tro vi denna antydan om identiteten af principen för detsamma och för kommunallifvet vara tillräcklig for att bevisa dess utförbarhet i allmänhet. En förening mellan stater och folk, byggd på samma princip, som den nordamerikanska unionen, synes oss derföre i allmänhet på ett törnuftigt sätt lösa uppgiften att med fördelarne at en förening förena möjligheten af ett fullt antagligt politiskt statsskick. Vi skola derföre i vår nåsta artikel söka att visa hvilken gestalt ett statsskick, byggdt på samma princip, skulle bora antaga för att tillämpas på en förening mellan Sverige och Norge.