Göteborgsposten – 15 juli 1861, sida 1

— Nåväl! då? — Låt oss gå! genmälte Mahurec utan att blinka. De båda männen satte sig åter i marsch. Tjocka, taggiga busksnår bildade en häck på hvardera sidan om dem och de skulle just stiga utför sluttningen, då ett lätt buller hastigt kom dem att vända hufvudet. Charles och Mahurec spände hanarne på sina gevär och väntade med färdigt gevär hvad som skulle ske. Bullret bade upphört, men grenarne i ett af snåren skiljdes åt sidan och ett ungt, förtjusande hufvud stack fram i öppningen. Det var Morgonstjernans behagfulla ansigte. Charlos öppnade förvånad munnen, för att göra en fråga, men den unga flickan lade ett finger på sina läppar, för att bjuda honom tystnad, och tog ett lätt hopp fram till honom. Utan att säga ett ord, gaf hon de båda fransmännen tecken att böja sig ned mot marken, och visade dem. nu mellan ett par bladlösa grenar den andra kanten af volkanen. Hundra steg från det ställe, der de befunno sig, på sjelfva gränsen till det engelska området, bade fyra negrer och en hvit lagt sig ned bakom ett bananträd. Negrerna buro ett rikt, fantastiskt livr6. Den hvite hade den eleganta drägt, som brukades af de engelska kolonisterna. Herren var försedd med en dubbelbössa, tjenarne voro