Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 1

5, Oe — KL At mans, hvars ännu oförklarliga frånvaro försänkte allas sinnen i den smärtsammaste oro. Charles hade mot sin vana icke varit närvarande i rådet. Han hade tagit alla de papper, som funnits i lådan, med sig till en håla och sedan ej kunnat förmås öfvergifva det mäktiga behof han kände af att göra sig bekant med hvad som skett. Mahurec hade vändt tillbaka till sin löjtnant, sedan han dock först öfvertygat sig om att Morgonstjernan väl sett hans lille skyddling till godo. De sutto båda på en mossbänk i djupet af den naturliga grottan, som var upplyst af skenet från en fackla, och hade de uppvikna tidningarne kringspridda framför sig. Charles hade underrättat Mahurec om de händelser, som timat inom Frankrike, och de grubblade båda, med pannan fylld af de tankar som dessa underrättelser framkallat, öfver följderna af denna revolution, som redan förorsakat så många oskyldiga offers död. Men bland dessa tankar, som hvimlade kring inom Charles hjerna, återkom ständigt isynnerhet en: den, att då regeringsformen blifvit i grund förändrad, då alla forna institutioner blifvit tillintetgjorda, då alla landets lagar blifvit upphäfda af Republiken, skulle inträde till fåderneslandet åter bli fritt för alla dem, för hvilka det förut varit stängdt. — Jag kan vända tillbaka till Frankrike,