Göteborgsposten – 11 juli 1861, sida 1

Men åsynen af den uppblötta marken åter. kallade den sorgliga verkligheten. Ön, som nys: förut varit så skön, rik och grönskande företed. de numera endast ett förfärligt kaos. Alla spå af odlingar och boningar hade försvunnit, Trä. den voro uppryckta med rötterna, bladen lågc kringströdda på marken, floderna, som stigit öf. ver sina bräddar, öfversvämmade slätten. Den olyckliga karaibiska befolkningen hade på mindre än en timma förlorat allt, och ovädret lemnade efter sig den förfärliga anblicken af hunger och elände. Illehue öfverlemnade Charles åt Mahurecs vård och gossen åt Morgonstjernans, som skyndat till stället med andra qvinnor; Illehiie samlade kring sig cheferna och de äldsta samt höll råd om de åtgärder, som måste vidtagas. Charles återfick under tiden sina krafter och barnet vaknade åter till lif. Detta barn var en liten vacker gosse om sju till åtta års ålder, med blå ögon, ljust hår, liten och fin mun. Han lät sina förvånadeljoch oroliga blickar irra omkring bland de vilda qvinnorna. Det arma barnet, hvars själ var synbarligen förvirrad tillfölje af den skedda olyckshändelsen, som han ensam undsluppit, tycktes söka att komma underfund med, hvar han befann sig och hvad det var för personer, som omgåfvo honom samt på honom slösade sina omsorger.