Göteborgsposten – 10 juli 1861, sida 2

Stadens Arbetshus. Till Redaktionen af Göteborgs-Posten. Då en insändare i Lördagens nummer at Göteborgs-Posten uppträdt med klander öfver att det tillåtits fattighjonen inom försörjningshuset uppresa en najstång, omkring hvilken de äfven, högtiden till ära, vågat dansa och roa sig, torde det icke vara ur väsen om äfven en annan ins. derom blef i tillfälle att yttra sin åsigt, viss om att den delas af flera. ins. söker urskulda direktionen, såsom den ler icke haft vetskap om dessa i ins. ögon fördömliga tillställningar, har han derigenom trott sig göra densamma en stor tjenst, emedan det deraf vill synas som om nämnde tillställning af dem helt och hållet ogillades. Vi känna icke försörjningsdirektionens tankar i detta hänseende; men det vore beklagligt om den, i likhet med ins., icke unnade de stackars hjonen, hvilka väl äro menniskor ändå, ett sådant oskyldigt nöje, på en högtid då allt hvad lif och anda har känner sig lifvad. Hvad deremot ins:s andra klander beträffar, det neml, att der vid nämnde tillfälle funnits spritdrycker, hvarmed hjonen trakterades, så finna vi hans anmärkning fullkomligt befogad; ty i så fall bör icke allenast förbud, utan äfven den strängaste vaksamhet öfver hjonen iakttagas, på det de må blifva hindrade från att förskaffta sig nämnde drycker; och det tillfölje deraf, att en stor del at hjonen haft dessa dryckers omåttliga begagnande att tacka för sin iråkade belägenhet. Önskligt vore emellertid att en rangering med hjonen företogs på det sätt: att alla de som gjort sig kända för renlighet och ordentlighet blefve skiljda från de öordentliga, med hvilka nu de förre få dela alla mot de senare företagna stränga åtgärder och försigtighetsmått; hvilket förfarande vi icke kunna gilla, utan tvertom fordra: att de hjon hvilka icke låtit nämnda oordentlighet komma sig till last, måtte röna en behandling öfverensstämmande med den fria menniskans. Ewut sådant hjon skulle icke då portförbjudas, icke heller skulle dess bekanta, för att få hälsa på dem, underkasta sig den förödmjukelsen att blifva afvisiterad af ett barackhjon m. m. För en sådan rangerings åstadkommande är det vi böra ifra; men ej för någon småaktig noggrannhet, eller onödig tvängsåtgärd, hvilka så lätt få utseendet af despotism. Då vi här ofvan yttrat vår tanka om orsakerna till en del hjons iråkade belägenhet, böra vi icke dölja vår öfvertygelse; och vi hafva grundade anledningar att antaga, det hädanefter mången ordentlig och arbetsam man, sedan han bortsläpat sin bästa tid, för att försörja en talrik familj slutligen måste hamna inom denna inrättning kanske med hela familjen; och detta tillfölje af hushyrornas årliga stegrande, hvilket förhållande börjar väcka farhågor äfven hos den mest sparsamma familj, icke allenast inom arbetsklassen, utan äfven hos underordnade tjenstemän med små löner, hvilket icke är underligt då i dessa dagar för ett rum med kök inom staden begärts 20 rdr rmt i månaden; lägges härtill de höga vedpriserna, så inses lätt att dessa tarhågor ega grunuad anledning. Emellertid vore det önskligt det herrar husvärdar insåge vådan at det system de tyckes hafva föresatt sig att alltjemt följa, utan afseende på de följder, hvilka det trots den ögonblickliga vinst systemet tyckes medföra, slutligen måste hatva med sig i släptåg. Göteborg den 8 Juli 1861. Opartisk.