Göteborgsposten – 10 juli 1861, sida 2

les med vilja gjort sig loss, eller att repet brustits sönder eller afskurits mot de skarpa klippkanterna. IX. Gossen. Hela denna nyss beskrifna scen hade försiggått med blixtens hast. Vågen drog sig knotande tillbaka, det regn af skum, som förmörkat luften, skingrades, och en kort stunds lugn följde på denna orkanens sista konvulsion. Skeppets förstäf, som stod inklämd mellan klippskären, var det enda som fanns qvar. Bakstammen hade försvunnit och dragit med sig i djupet de tre männen, gossen och den ädelmodige räddare, som skyndat till deras hjelp. Spillrorna af skrofvet flöto omkring på böljorna. Karaiberna lutade sig ut öfver afgrunden och såg med oroliga blickar ned i sjön. Mahurec, hvars armar och händer starkt sargats af de skarpa klippkanterna, såg med stirrande blickar utåt detta rasande haf, som slitit till sig hans egen löjtnant. Men ingenting syntes till, endast spillrorna af vraket dansade omkring på vågornas ryggar... Man befann sig under två eller tre sekunder i en så djup oro och bäfvan, att alla de