Abdul Aziz och Turkiet. (Efter Times.) Sultanen Abdul Aziz har fredligt efter trådt sin broder i Konstantinopel. En sådan händelse är 1 och för sig sjelt redan ett bevis på att det är slut med de fordna tidernas Turkar. De rörelser, som kunna komma att åtlölja denna regentförändring, skola icke vara gatu-upplopp, och intrigerna skola icke vara palatsintriger. De europeiska staternas be. skickningar skola kanske vara något litet mera verksamma än vanligt; rivaliserande sändebud skola kanske eftersträfva att i sina första audienser hos den nya sultanen kunna utöfva en afgorande inverkan på honom samt åstadkomma det djupaste intrycket på hans ännu ovana själ, eller skola med omsorg bemöda sig att taga reda på om någon kraft och några statsmannaegenskaper ligga dolda under den nya herrskarens sträfva yta. Vi skola för veckor hafva rykten, alla med anspråk på att stödja sig på säkra underrättelser, rörande den ena maktens bemödanden och ansträngningar samt den andras bekymmer, rörande hoppom, att det eller det företaget skall gynnas, eller fruktan att det eller det kontraktet skall tillbakavisas eller upphäfvas. Men allt detta är civiliserade strider och intriger. Barbariets intriger hatva tagit slut. Den nya sultanen har tillträdt sin värdighet utan någon offentlig blodsutgjutelse och utan att hafva varit utsatt för stämplingar från någon af hans. familjs medlemmars sida och, så vidt kändt är, ätven utan att någon af dem