Göteborgsposten – 6 juli 1861, sida 2

(Insändt). En oförgriplig fråga till dem som styra och staia mea Stadens allmanna medel, namneligen med kajoch brobyggnader. Måntro icke herrarna med sin envisa vägran att otver Ostra hamnkanalen anbringa en gängbro, egentigen åsyttat avt praktiskt visa alt herrarna omsider aMstålt trån planen att fullkomligt borttaga Lejonbryggan, sedan tolk väl vant sig aw foredraga vagen otver Bruunsparken framtör den iuslast möjnga skick bällna passagen ötver den nuvarande Lejoubryggans oliundiga brauter? Har meningen icke varit denna, — att rätt kraftigt inprägla hos allmänheten, buru retsamt det är all tvingas till en omväg, der man tycker aw man borde ha lof att följa den kortare vägen rätt fram, — Så synes det rent otörklarligt av gångbron icke byggdes på samma gäng som Södra Hamngatan stängdes. Nägon sparsamhet kan ju icke vara tal om, då utgiften tör de enskilda personer som nu bekostat bron icke hade behöft ötverstiga temtio riksdaler. Det vore räv väl om man har vunne en ny bekrättelse på sanuingen af det gamla ordspråket: det tinnes ingenting ondt, som icke har något godt med sig. Ty Lejvnbryggan är dock en omistlig länk i vår stads mästerh a byggnadspian, och dess borttagande skulle icke allenast valla en vanprydlig tomhet, utan ev väsendtligt hinder tör rorelsen, och på kopet gitva en svåudig anleduiug will ivrargelse, måhanda icke miust for dem som hittills visat sig så tienduiga mot denna stackars vauskötta bro, som alls icke behötver behålla sina höga hvalf, sedan pråmar blitvit de största fartyg som nafva något att göra ofvanfor densamma. fr