Göteborgsposten – 6 juli 1861, sida 1

gods, som man efter den lagliga ordningens återställande kan vara skyldig att återställa åt den rätta egaren, — ty norden rycker ju blott fram för att npprätthålla lagarne. Lincolns regering blir derföre på visst sätt sjelf slafhållare, i det den får lof att hålla dessa slafvar till allmänt arbete, för att skaffa dem foda. Sjelfva lagstiftande makten, kongressen, som sammanträder i denna månad, skall hafva svärt att hjelpa regeringen ur denna förlägenhet. Ty antingen måste kongressen stadfästa regeringens nu tagna provisoriska åtgärder och alltså sjelt häfda slafveriet, eller också måste den upphäfva de lagar, som försäkra slafegarnes rätt till deras egendom och derigenom förvandla söderns stater, allt efter som norden rycker fram, till oodladt land. Och icke blott i detta tall, utan i allmänhet beredes, Lincolns regering steg för steg många svårigheter genom lagens bokstat. Staten Maryland har blifvit besatt af unionens trupper men utan något, sådant motstånd att Marylånd kunde betraktas såsom unionens fiende och förklaras förlustig sina konstitutionela rättigheter. Slafpartiet har dock ett icke obetydligt anhang derstädes, och då general Cadwallader märkte att man sände fienden underrättelser om hans truppers ställningar och styrka, så lät han sina soldater arrestera en borgare, på hvilken hans misstankar i synnerhet fallit. Men derigenom hade han asidosatt den borgerliga lagen, habeas-corpusakten, och ofverdomaren utfärdade en befallning till generalen om att straxt frigifva borgaren. Då generalen icke brydde sig derom, sände domaren en rättsbetjent för att taga generalen i fängsligt försvar, men skildtvakterna insläppte honom icke. Denna i och för sig obetydliga händelse har framkallat en upphetsad sinnesstämning hos begge partierna i Maryland; man är ense om att klaga ötver soldatväldet; det skall icke få förklara landet i belägringstillstånd och det skall icke heller utan belägringstillstånd få sörja för sin egen säkerhet. Emellerttd fortsätter mr W. Russel, Times korrespondent, sina resor i de sydliga staterna. Vi hafva förut meddelat utdrag ur berättelserna öfver hans vistelse i Montgomery samt hans resa derifrån till Mobile och den itilygt, han gjorde till Pensacola och fästet Pickens. Efter sin återkomst från densamma vegat han sig till New Orleans, hufvudstaden staten Louisiana, öfver hvars tillständ han i ina skildringar lemnar åtskilliga märkliga ipplysningar. Antalet af de trupper som staen skulle uppställa var bestämdt till 50,000 nan; men blott 13,000 man hade anmält sig, ch dessa frivilliga äro till största delen rikt och förmöget folk. Det vill med andra ord säga, att striden uppbäres af den förmögna shgarkien, af plantageoch slaf-egarne samt ;omullsköpmännen, hvilka båda hata och förikta den hvita pöbeln, den oförmögna mänglen, af hvilken de äro omgitna. Ifall kriset lyckligt öfverstås, så skola de troligtvis örsoka att införa en census, och den beväprade oligarkien skall genom en lag förskafta ig den öfvervägande delen af makten. Ty i Yew Orleans likasom i New York betrakta le rike den allmänna rösträttigheten som en örbannelse, ett lagliggjordt mutningssystem, ch en organiserad plundring. Troligtvis skall