Göteborgsposten – 4 juli 1861, sida 1

ranisterna, såsom t. ex. i afseende å resande som äro medborgare 1 den stat som sakna: in representation. De nyssnämnda gemen samma angelägenheterna innebära dertöre in et annat än ett förbund emellan tvenne su väna stater, och detta synes älven deraf, att de cke finnes någon gemensam auktoritet, son specielt har att sköta dessa gemensamma an ;elägenheter — det finnes t. ex. icke någor inionskassa 0. 8 v. — utan att de handhat vas af de skilda rikenas auktoriteter. Dei enda tillstymmelse till något sådant är de såkallade svensk-norske statsrådet, i hvil ket den gemensamma konungen skall af göra vissa för de begge rikena gemensamm: ingelägenheter, samt den diplomatiska kåren Detta är det enda, som ger den nuvarande för eningen mellan Sverige och Norge anstryk ning af något mer än ett blott förbund mel lan tvenne stater. Men i hufvudsaken qvar står dock denna karakter. Den gemensamhet de ha med hvarandra är, för att taga en lik nelse från köpmannalifvet, icke ett bolag me sin konstituerade styrelse, utan blott en par ticipationsaffär, der de skilda firmorna bibe hålla sin fulla sjellständighet. Detta förbund, denna participationsaffa är dock icke, såsom de vanligtvis bruka varse blott temporär, utan är ämnad att vara sta digvarande, Men sådana förbund hafva allti i längden visat sig svåra att uppehålla sam åtföljts af mer eller mindre häftiga slitninga just genom bristen på en gemensam styrels och den derigenom uppkomna oklarheten oc osäkerheten i de förbundna staternas ömsesi diga förhållande. Så länge förbundet är blo temporärt och afser ett bestämdt nära lig gande mål, kan det väl gå bra, men är de faststäldt för en obestämd framtid samt om fattar det eventualiteter, som det varit omöjlig att på förhand fullt klart beräkna, så måst det ständigt uppstå svårigheter. Och så ha det äfven inträffat i afseende å den svens norska unionen. HKedan nu har den emella tvenne folk, som i grunden hafva samma ir tressen och som genom sitt geografiska läg tyckas vara beståmda att understödja hvarar dra, skapat den ön.sesidiga misstro, som stär digt uppkommer mellan personer, hvilka ställning till hvarandra icke är fullt klar oc redig; och det är lätt att inse att den i si innebär frön till ännu större och svårare fo! vecklingar, ju mer de begge folkens politisk lif skall komma att utveckla sig. Ty det lig ger i sakens natur, att ju mer de politisk kunskaperna och det politiska medvetande hos ett folk skrider framåt, dess mera wmå ste det söka att kontrollera sin regerin; och sträfva att utöfva inflytande på densam ma i alla möjliga saker. Och detta måst naturligtvis ske genom folkets politiska insti tutioner, och närmast genom dess represen tantförsamlingar. Ju mera derföre den pol tiska utvecklingen fortgår inom såväl Sverig som Norge, dess mera måste Norges stortin å ena sidan och Sveriges riksdag å den an dra komma att utöfva inflytande på regerin BETR ANTENNEN är RER