Göteborgsposten – 27 juni 1861, sida 1

en mycket stor tanke. Jag har väldet öfver galererna, jag drömmer mig besittningen af det ondas välde på jorden. Ett belt upprördt land måste låta mig kunna tillfredsställa mina omättliga passioner. Jag tycker om blod, Bomboula, jag tycker om mord, plundring, oreda, anarki. För att kunna lefva och andas fritt, behöfver jag en atmösfer, fylld med alla dessa magnetiska fluida, som de sämsta menskliga passioner släppa lösa. Ah, jag känner mig, Bomboulå! Jag vet hvad jag är. Ödet har gjort mig till en af dessa brottets hjeltar, hvilka kommit till verlden, som gissel; jag skall utföra den roll, naturen gifvit mig. Min syn är lång och jag förutser hvad som skall komma att inträffa i detta samfund, med hvilket jag alltid lefvat i oenighet och strid. En social katastrof stundar och jag väntar den med otålighet. Många flere än jag afvakta nu en allmän förvirring : somliga ledas af ett intresse eller ledas af den enskilta hämndens önskningar; andra tro på en menniskoandens pånyttfödelse genom stortaligt utskrikna doktriner. Några drifva på, andra stötas fram, och alla gå på en och samma stig, alla skynda mot samma mål. Förfärliga saker äro under förberedning och detta hopp utgör min glädje, ty då skall intet