Göteborgsposten – 26 juni 1861, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 22 Juni. Regementerna ha inryckt till lustläger på Ladugårdsgärde. Dugtiga, solbrända gossar gå på i sitt anletes svett, vända på tuggbussarne och låta sig kommenderas till åtskilliga handgrepp med geväret, till marscher i alla riktningar, till att se åt höger, på stället hvila m.fl. nyttiga konster, som endast för taktikern äro tullt begripliga. De fina vackra löjtnanterna ha blifvit bruna i synen och tjenstenitet har öfverhopat deras personer med damm. De springa hit och dit och salutera för öfvermakten med värjan, emottaga ett kommandoord och upprepa det sedan med en gäll sopran, sällan med en manlig bas. Men :i alla fall, då man tittar på våra indelta soldater, visserligen litet oformliga och landtliga :i sitt yttre, men starka och tålmodiga, tycker man att vi ha ett godt landtförsvar och att dessa trupper väl må vara bättre att slåss med än de små fransoserna, piemontesarne och och dylika, hvilka, om än aldrig så arga och modiga, likväl en svensk grenadier skulle kun na taga parvis på hvardera armen. Utom detta och de snälla skarpskyttarne ha vi fått ännu en anledning att icke misströsta om försvar när fara är å färde. Sjölöjtnanten Engström har nemligen påfunnit ett slag af kanoner, som vida öfverträffa alla andra i FANA