hertigen af Chartres. Hr de Crosnes blef just utnämnd i lagom tid. — Ja, icke sannt? — Du är mig värdig. —Låt oss nu tala om våra affärer . .. — Vänta, inföll galerkonungen, vi få ej sälja huden, innan vi skjutit björnen. Låt oss tänka öfver, om vi möjligen ännu skulle ha någon fiende att frukta. Hr Lenoir, som började bli oroande, är nu åter i obemärkthetens skugga. Jacquet, som spelade dubbelt spel och endast tycktes vara vår för att få bedraga oss, Jacquet kan nu omöjligen skada oss. De båda sjöofficerarne äro för fan i våld, de tvenne niecerna befinna sig i kloster, m:me Bernard är död och Bernard sjelf är vansinnig. --Är Bernard galen? afbröt grefven förvånad. — Ja. Några timmar efter det hans hustru blifvit begrafven, släcktes förståndets ljus i hans hjerna. Från lillans sida ha vi således intet mera att frukta. — Men Fouchå och hans kamrater? — Fouch är en skicklig karl och en farlig fogel, jag medger det; och jag tror, att, om han hade längre armar, skulle det vara klokt att hålla sig utom håll för hans magra fingrar! men ensam som han är, förmår han alldeles ingenting. Dessutom måste han ha bevis för att kunna