Göteborgsposten – 25 juni 1861, sida 1

voro brottsliga, men det är tyvärr klart att de äro det. — De stackårs unga männen intressera mig ändock. — Icke mig, sade Lefebvre. Soldater hade bort handla annorlunda och icke låta kuscha sig sig af dessa svartrockar. Ilvarföre ha de ej dödat sig? -— Vicomten ville dö, sade Danton. Markisen afböll honom derifrån. — Han har baft orätt. -Kanske. -— Huru ? — Döden skulle varit en bekännelse. — Än sedan, då de ju äro brottsliga! — Men de tillstå det icke. Dock bevisar allt, att de äro brottsliga; men det finnes likväl i denna sak en mycket mysteriös sida. Jag vet, att vicomten ville döda sig, att markisen sjelf för ett ögonblick adopterat detta beslut, men sedan af någon för mig okänd anledning plötsligt förändrat tanke, och fömått sin vän svära, att icke söka förkorta sina dagar. — De hoppas, att konungen skall benåda dem! sade Marat. — Jag tror ej det, ty de ha i detta afseende ej tagit några mått och steg. — De ha ej kunnat göra någonting, förrän