Göteborgsposten – 20 juni 1861, sida 1

— Hvad är det? — Monseigneur, derute finnes en person som begär att genast få bli insläppt? — Hvem är det? — En ännu ung man; han vill ej säga sitt namn. Har han audiensbref? — Då får han vända sig till sekreteraren. — Han vägrar att göra det! Han påstår sig blott vilja tala med monseigneur ensam. — Vill han ej säga, hvem han är? — Nej, monsecigneur! Det är samme person, som infann sig kl. 2 i dag morse i hotellet och påstod, att man genast måste väcka upp monseigneur. Han blef då tillbakavisad, men har sedan dess icke rört sig från stället, förrän då han derutifrån såg monseigneur gå genom salongen, för att begifva sig till sitt arbetsrum. Då började han åter envisas med sin begäran, så att man trott sig böra underrätta monscigneur. Hr Lenoir eftersinnade djupt. I den belägenhet, hvari han befann sig, skulle det varit föga klokt att afvisa en person, hvilken kunnat göra honom någon vigtig upptäckt. — För in den främmande! sade Lenoir ef. ter ett ögonblicks tystnad. Jägaren aflägsnade sig och återkom nästan I genast med den ihärdige besökande.