Göteborgsposten – 19 juni 1861, sida 1

gen från 199 vestl. ändrat sig till 149 30 vestl. Det andra är den fara, som är förenad med användandet af opålitliga sjökort öfver dessa vatten eller äldre upplagor af eljest pålitliga kort, i hvilka dock denna förändring icke finnes anmärkt. Jag har länge väntat att betydelsen af dessa begge forhållanden skulle blifva framställd af någon större förmåga än den jag eger. Då emellertid, såvidt jag har mig bekant, ännu icke något offentligt meddelande, vare sig i nautiskt eller annat afseende, förekommit, och jag af egen kännedom vet att tvenne strandningar under föregående år inträffat samt flere andra varit på väg att inträffa till följd af dessa förhållanden, torde det derföre benäget ursäktas mig, att jag, anseende det som min medborgerliga skyldighet att om dessa förhållanden upplysa hvad jag vet, nu då årstiden för den större sjöfarten också redan är inne, går att derom meddela mina egna anmärkningar och åsigter. Så vidt jag sjelf förnummit och såsom man äfven torde vara tvungen att allmänt medgifva, begagnas ännu alltför ofta och med alltför stor tillit, såväl af svenska som af utländska sjöfarande, opålitliga och äldre upplagor af Kattegatskort och seglationsunderrättelser, dels af inhemska dels af utländska förläggare. I dessa kort och sjöfartsunderrättelser är kompassens missvisning vanligtvis upptagen till 199 N. V. variation. Endast deniår 1855 utkomna förbättrade upplagan af Klints Karta öfver Kattegat och Bohusbugten är missvisningen rätt uppgifven till 149 30 V. såsom jag genom egna observationer varit i tillfälle att kontrollera.) Att denna skilnad af 49 30, eller omkring ett halft streck, ikompassens missvisning, icke är af någon särdeles betydenhet för en s. k. general-kurs inom Kattegats farvatten, hvarest pejlingar och landkänningar ständigt stå till buds, må medgifvas, men så mycket mera betänkligt är dess inflytande under segling eller kryssning längs Sveriges vestra kust. Det är nemligen påtagligt, att vid pejling af hvilket foremål som helst, vare sig i sydlig eller nordlig riktning från observatorn, en missräkning af ett halft streck vid en synkrets af 18 å 20:s eller geografiska sjömils d. v. s. ungefär 3 sv. mils radie, en skilnad af 11 å 2 geografiska mil eller nära 4 sv. mil skall kunna uppkomma i meridiandistansen, så att fartygets verkliga läge skall kunna vara likaså mycket mera ostligt än som beräknats, allt naturligtvis i förhållande till det pejlade objektets afstånd. Detta förhållande, om också missledande, är dock icke så farligt under segling vid dagsljus, då kusten med sina långt från land liggande holmar, öfvervattensklippor och bränningar är synlig. Det är nattetiden och : mörkret, i storm och oväder, när fyrarne äro de enda ledningseller landkännings-märken, som stå den nödställda i lägervall försatte befälhafvaren till buds, som faran af en sådan missledning egentligen framträder och då är dess inflytande äfven störst. För att göra detta förhållande mera be gripligt vill jag taga ett exempel. Låtom oss ) Uti kapten Carstens seglationsunderrättelsei för Kattegat och Skagerack, utgifne 1854, uppgifves missvisningen likvisst till 169 17 V. — LX 2 v— I — Kan jag då ej göra någonting för eder?