Göteborgsposten – 17 juni 1861, sida 1

— Hvarföre ? — Derföre att jag vid min afresa var sä ker om att derstädes skola återfinna er dotter Jag hade tyvärr bedragit mig. — Huru? förklara er, sade m:me Bernard som hoppades kunna i Fouchs upplysningar ännt finna ett ljus, vid hvilket hennes moderskärlel skulle kunna fästa sig. — Jag trodde, sade Fouch, att ett barn byte egt rum, att en liten död flicka ersatts mec en liten lefvande, och att lilla Rosas bortröf vande endast afsett att tjena enskilda, mäktig: intressen. —Nå? — Nåväl! jag upprepar det, jag hade be dragit mig. Barnet, som jag trodde vara dödt lefde ännu, eller om något byte egt rum, had man åtminstone icke begagnat sig af er dotter. — Kort! skrek modren, ni har då sett den som ni trodde vara min dotter? — Ja, jag har sett henne, och Brune, Jeai och Nicolas ha äfvenledes sett henne. Brun och Jean, hvilka kände ert barn fullkomligt väl ha likväl icke i den lilla olyckliga varelse, v sågo, känt igen Rosa. Jean hade sakta smugit sig in i rummet Fouch vände sig till honom. — Det är sannt, sade bodgossen och sänkt hufvudet. Det var omöjligt att misstaga sig der