Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 2

— I berätten oss sagor! afbröt Lefebvre. — Sägen os8 uppriktigt, huru det är! De båda borgarcna tycktes riktigt ligga på sträckbänken. De sågo på hvarandra, samt ömsom rodnade och bleknade. Deras förvirring tilltog, ty det fanns i berättelsen om deras äfventyr en punkt, hvilken de båda vännerna önskade lemna i skuggan; mnemligen allt som angick Roger. Såsom läsaren snart skall finna, fortforo också de båda värda herrarne ännu att vara lurade af galerkonungens djerfve och kloke agent. Det drama, hvari man vetat gifva Gorain och Gervais en roll, var ännu icke utspeladt, och de båda komparserna fortforo att lyda de trådar, som läto dem handla. Detta vilkor för deras berättelse, att icke tala om den, som de alltjemt trodde vara ministerns förtrogne, generade dem mycket och kom dem att hopa motsägelser på motsägelser. Slutligen tycktes dock Gorain taga ett afgörande beslut. Min Gud, sade han något tvekande, j frågen mig der om en hel mängd... Vet väl jag det! Gervais och jag räddade oss, det är hufvudsaken! ... Men allt detta var så förfärligt, att jag icke kan påminna mig någonting närmare.