Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 2

-Ja... vi kommo hit i går afton. Lefebvre och hans hustru betraktade hvarandra med djup förvåning. — Ah! återtog den förre med sträng ton, j skämten med oss! Huru! j berätten oss, att j blifvit tagna af banditerna, att dessa alldeles plundrat er, att de fört er som fångar till sin I håla, och sedan att j farit helt lugnt i postvagn såsom finansierer? Hvad betyder allt detta ? — Men... men... stammade Gorain. — I förstån ... tillade Gervais i samma ton. — Finner du detta naturligt, mamma ? frågade Lefebvre sin hustru. — Jag finner det mycket enfaldigt, svarade hon. Bernard och hans hustru hade uppmärksamt lyssnat, utan att blanda sig 1 samtalet. Äfven de funno borgarenas svar underliga. — Mina herrar! sade m:me Bernard till de båda gästerna, döljen intet! Jag är säker om att j viljen uppdaga sanningen! Hvad har I händt mitt arma barn? Er tvekan dödar mig I såkrare än tillkännagifvandet af någon stor olycka I skulle göra. i — Talen, mina vänner, talen, jag besvär er derom! sade Bernard i samma oro. ! — Men... vi tala ju! stammade Gorain.