Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 1

— Vi hade sprungit så mycket! sade Gervais enfaldigt. — Ah! inföll m:me Lefebvre triumferande, j medgifven således, att j togen till bens ? — Alldeles icke! utbrast Gorain. — Men j sprungen ju så mycket... — För att skynda våra vänner till bjelp! Men de voro ju nära intill er! — Det visste vi ickel Jag har den äran upprepa, att det var mörkt som i en graf. Man kunde ej se en aln framför sig! Förstår ni? — Förträffligt! sade Lefebvre leende. Men j han icke nämnt något om, hvart edra fångar togo vägen, hvilka, efter hvad vi nyss hört, gjorde gemensam sak med de banditer som anfallit er? — Det veta vi icke! sade Gorain. — Hvad! j han då ingenting upptäckt rörande dem ? — Nej, ingenting! sade Gervais. —Och j han icke sett dem mera sedan? — Jo! De förde oss som fångar till sin håla ! Är det icke så, min bror? — Jo, genmälte Gervais. — Och hvar var denna håla belägen? frågade Lefebvre. — I ett vackert hus, svarade Gorain. — Huru! en håla i ett hus? hvad pratar ni för slag?