Göteborgsposten – 14 juni 1861, sida 2

mogen öfverläggning eller utan stöd afredan vunnen erfarenhet. Den ena hufvudfrågan, den så kallade Barackens fullständiga afdelande i ett Arbetshus för arbetsföra och ett Försörjningshus, har redan flera gånger blifvit af fattigförsörjningsdirektionen bragt å bane, och meningarne kunna icke gerna vara delade om ändamålsenligheten af denna åtgärd. Hvad åter angår borttagande af de kommunala befattningarne såsom ombud och sysslomän inom fattigrotarne, står det väckta förslaget om deras ersättande med en enda lönad ombudsman i ett nära sammanhang med fattigförsörjningens gradvisa öfvergående från ett barmhertighetsverk till en kommunens oettergifliga skyldighet. Må man blott icke glömma, att en sträng rättvisa och ett klart omdöme härvid är hufvudsaken och att ingenting är mera vådligt än en christlighet, som har allra ringaste lutning åt sekterism. Fattigförsörjningsdirektionen har förordat några mindre ändringar, som alla synas väl motiverade. Att ombudsmannen tillika skulle vara sekreterare, är uppenbart orimligt såsom regel. Det kan aldrig vara godt, icke ens för innehafvaren, att förena två befattningar, af hvilka den ena skall hufvudsakligen kontrollera den andra. I st. för den af direktionen föreslagna ändringen att sekreterarebefaltningen företrädesvis skall förenas med annan tjenst vid fattigvården, torde det på sin höjd böra heta, att direktionen är oförhindrad att, der så tjenligt synes, en dylik åtgärd vidtaga. Om bokhållaren tillika skall vara revisor och kassadirektören efter billighet befrias från skyldigheten att kontrollera bokhållaren, torde det vara absolut nödigt att någon annan af direktörerna åtager sig att vaka öfver bokhållarerevisorns åtgöranden. Från Stiftet. Konsistorium har beviljat kyrkoherden i Uddevalla, prosten mag. G. T. Ljunggren tjenstledighet från d. 15 dennes till Juli månads slut och uppdragit å stadskomministern OC. O. Oberlin att under tiden med fullt ansvar förestå Uddevalla pastorat. I samhang härmed har vice komministern D. E. Wannberg erhållit konsistorii förordnande att under samma sex veckor pastorsembetet i Uddevalla biträda. Vice pastor J. E. Wallerius har i stället med åndring af ett äldre missiv blifvit förordnad att tillsvidare med fullt ansvar förestå komministersbeställning i Forshälla; hvaremot S. M. adj. L. A:n Hansson kommer att fortfarande i embetet biträda kommin. G. L. Dahl i Krokstad. Den förmente prinsen är titeln på en gammal välkänd operett, och så kallas äfven i dagligt tal den i år färdigbyggda ångbåten Byelfven, hvilken gör turer häremellan och Arvika. Anledningen dertill att Byelfven liksom på drift kallas Förmente Prinsen är den för Arvikaboerne och många andra trogne Wermlänningar förargliga namnförändring, som egde rum med detta fartyg, hvilket först, som hvar man vet, benämndes: Hertigen af Wermland, men sedermera erhöll det prosaiska namn det nu har. Man har mycket undrat öfver anledningen till detta changement i sista stund, och många gissningar derom hafva korsat hvarandra; emellertid tror man sig nu hafva kommit på den rätta tråden, och malicen vill påstå, atten högt uppsatt embetsman inom länet skall, vid underrättelsen derom att fartyget kallais för Herligen af Wermland, hafva tillskrifvit en af botags-direktörerna och i mindre valda ordalag forebrått Direktionen, som uppkallat fartyget efter en lefvande kungl. person, innan anmälan derom skett hos konungens befallningshafvande och högvederbörligt lof erhållits. Detta otillbörliga fjesk förargade naturligtvis Fartygs-Direktionen, och följden af denna förrätta; ty hvad hade min son på galejan att I göra ?. Nya bränvinslagstiftningens anda synes här och der blifva missförstådd at komunerna, hvilka under sin egennyttiga beräkning att uppdrifva den af standerna öfverlåtna andelen i minuteringsoch utskänkningsafgiften, snarare bidraga till superiets ökande än minskande. Ett färskt exempel på ett sådant förfarande hatva vi från Falkenberg. hvarest sta