Göteborgsposten – 10 juni 1861, sida 2

den och hafva kanske vid detta laget redan trängt genom skogen, så att de befinna sig i Port-Chåteau eller Besne. — Men om de, som anföllo oss, bemäktigat sig dem? — Det är föga troligt. — Men om så vore? — Då, sade Fouchå kort, då är jag öfvertygad om att de icke löpa någon fara. Fouch hade uttalat dessa ord med en så ironisk ton, att markis Camparini spratt till, betraktade honom skarpt och bet sig i läpparne. Galerernas konung fann, att ban framför sig hade en förfårlig motståndare och att denne man i sin hjerna hade en skarp upptäckare af den finaste intrig. Han insåg att Fouch afvägde hvarje omständighet efter dess rätta värde och analyserade ända till dess minsta detaljer den scen, som nyss egt rum. Markisen rättade upp sig såsom en stridsman, hvilken ser sig stå ansigte mot ansigte med en bonom värdig fiende, och tycktes i denna öfvertygelse hemta ny kraft, för att med mera finhet spela sin roll. (Forts.)