Göteborgsposten – 10 juni 1861, sida 2

Från Utlandet. Cavours dod tränger allting annat inom den politiska verlden i skuggan, likasom den kommer att så mäktigt inverka på de vardande händelsernas gång, att något horoskop för desamma ingalunda kan nu uppställas. Troligt är dock, att italienska regeringens fattade beslut om armå6ens ställande på fredsfot kommer att förändras, ithy att säkerligen så många intressen nu skola vilja hålla sig framme i förhoppning om framgång i plundring af la bella Italia, att italienska regeringen mer än någonsin måste vara på sin vakt, samt uppelda patriousimen. Men för att kunna hålla armeen på krigsfot och, om möjligt, än ytterligare stärka den, behofves mycket penningar och Italiens finanser äro i närvarande stund i ett eländigt skick, hvilket ock är helt naturligt, ehuru man kan ega förhoppningar om detta lands uppblomstrande, sätramt det får i lugn utveckla sig. Men hvar taga penningar? och nu mera än någonsin blir denna fråga svår att besvara, då den store statsman bortgått, som hittills så skickligt fört det italienstatsskeppet genom alla de politiska stormar och bränningar, hvaraf dev varit hemsökt. Penningfurstarne vilja ej lemna det begärda länet på andra vilkor än att stormakterna, eller åtminstone Frankrike, erkänna konungariket Italien. Skall franske kejsaren nu, då den man aflidit som hitills ensam kunnat hålla partiernas vågskål i Italien i någorlnnda jemnvigt, stå med korslagda armar och åse, huru det folk, han sjelf låtit först smaka frihetens luft, blir ett lävt offe. för sin roflystne graune och sönderslites i sitt eget inre? Men konungariket Italiens representanter ha, efter att törst sjeltve blifvit konstituerade, genom enstämmigt votum utsett Rom till sin hufvudstad. Detta var en af den store Cavours mästerkupper, hvilken skulle, äfven den, slutligen nödvändigtvis blifva antagen af kejsar Napoleon, likasom denne måste, om ock brummande, ge vika i Syd-Italien; men Cavour är borta och måhåavda skall ingen kunna gentemot en Napoleon III numera utan stora uppoffringar lyckas tilltvinga sig rätt. Alla de stormar, som nu närmast komma att uppröras, de olyckor, som verkligen komma att drabba eller befaras skola drabba Italien, alla skola skrifvas på Napoleons räkning, hvars egennyttiga, nästan obegripliga politik varit förnämsta orsaken till att så mången härfva nu ligger oredd vid Cavours dödsbår. Skall Napo