Ilotel Niorres?). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). Han tänkte hvarken på att anfalla eller försvara sig: han eftersinnade, och der, midt i denna ofantliga skog, långt från hvarje hjelp, omgifven af i bakåll liggande uslingar, hvilka svurit hans och hans vänners undergång, öfverlade han kallt med sig sjelf om hvilket parti han skulle fatta. Ett bredvid honom aflossadt skott hade ett ögonblick upplyst scenen och gifvit honom tillfälle att se Brune stå några steg derifrån. Fouche ansåg studenten för den klokaste af sina reskamrater och vände sig derföre nu till honom. — Kom! sade han sakta. -— Hvad? inföll Brune och aflossade sin andra pistol. — Kom! låt oss gå! — Fly! öfvergifva våra vänner! utbrast studenten med harm. Men de bli ju då alla massakrerade. x) Forts. från N:o 1—68, 70—130,