Göteborgsposten – 8 juni 1861, sida 1

— Är ni säker derom? — Ja, här... till venster om mig. Fouchå höll in hästarne. Han lutade sig ned på kuskbocken och ansträngde ögon och öron. — Vi ha misstagit oss, återtog han efter ett ögonblicks tystnad och satte åter hästarne i gång. — Men, sade Brune, jag hörde... --Det var något djur, hvars sömn vi störde. — Men det ni såg... — Det var säkert en lysmask på en trädstam; ty jag hvarken hör eller ser något numera. Låtom oss emellertid ha ögonen öppna. Brune knackade på vagnsrutan, hvilken Augercau genast drog ned. — Fångarne? sade studenten. — De äro lugna, svarade fäktmästaren, Jag är dessutom beredd för hvarje händelse, tillade han och visade sina båda pistoler. — Vid första misstänkta händelse, fortfor han, krossar jag deras hufvuden, — Godt, mumlade Fouche och piskade på sina hästar. Då oratoriern och studenten intog Nicolas och Jeans plats på kuskbocken tvingade de värdshuspojken att taga plats uppe på vagnen. Fouch hade tagit några rep och bundit fast