Göteborgsposten – 8 juni 1861, sida 1

Oratoriern ryckte på axlarne. — Poesien är en dårskap, sade han. — Ah! utbrast Brune med tydligt ogillande. — Bort med detta! ... Om några timmar äro vi framme i Saint-Nazaire. I minnens väl hvad vi kommit öfverens om? sade Fouchå. — Fullkomligt genmälte Brune. Vid framkomsten föra vi fångarne inför vederbörande auktoriteter . . . — Och i fängelset skola de vara i säkerhet! jag känner den embetsman, åt hvilken vi skola anförtro dem. Då vår resa fulländats behöfva vi dem icke mera, ty vi skola ej hafva någonting vidare att frukta, och då skall rätten kanske kunna se klart in i ställningen. — Derefter, återtog Brune, lemna vi Gorain och Gervais under bevakning af Augereau, Nicolas och Jean, och begifva oss båda dit, der de fruntimmer bo, som B8lvertagit fröken dHorbignys uppfostran. -— Tst! afbröt Fouchå. — Hvad är det? — Jag tyckte mig se en gevärspipa i busken der, hviskade oratoriern. — Jag hörde någonting röra sig tillade Brune.