Göteborgsposten – 6 juni 1861, sida 1

het han än ådagalade, hade han ej förmått värja sig för sådane olägenheter, som icke framkallades af hans fienders förföljelse. Han hade nemligen för det första varit tvungen att undvika för mycket beresta vägar, på det att de i vagnens baksäte bundna karlarne ej måtte uppväcka misstankar, som det skulle varit svårt och farligt att skingra. Följden häraf hade blifvit en mängd omvägar, som mer än tredubblat vägens längd. Vidare hade vagnen, skadad af bivägarnes dåliga beskaffenhet, trenne gånger gått sönder. Vid de båda första tillfällena hade den blifvit reparerad på några timmar, men tredje gången hade skadan varit betydligare och erfordrat en hel dags arbete, så mycket mera som olyckan skett i en obebygd trakt, hvarföre de fått gå mera än två lieus innan de funno något biträde för lagningen. Ofta saknade man också hästar. Mången gång hade Fouch6 blifvit nödsakad att, i anscsende till hästombyte i byar, då fångarne således skulle blifvit observerade, tillika med dessa stanna i någon skog och bevaka dem, tills vagnen återvände för att hemta dem. Hindren hade således hopat sig på hvarandra och, såsom vi nyss sagt, tredubblat den väg, de bade att tillryggalägga.