Göteborgsposten – 5 juni 1861, sida 1

— Ack jo, svarade grefvens af Artois stalldräng. Han älskar dem af allt sitt hjerta. — Stackars Mahurec! Om han skulle dö, skulle jag sörja mycket deröfver. Vagnarne hade kört förbi och passagen var åter fri. M:me Lefebvre och hennes vänner togo vägen tvärt öfver boulevardens chausså, Då grefve de Sommes hörde Mahurecs namn uttalas hade han blifvit häftigt skakad; detta namn, uttaladt af främmande röster, syntes plötsligt hafva ryckt honom ur det slags dvala, i hvilken han var försjunken. Ökande sina steg fortfor han att styra kosan efter den lilla gruppen. Menniskomassan, som utströmmade från Vauxhall, uppfyllde så denna del af etablissementet, att det var omöjligt för Lefebvre med sällskap att märka, det de följdes af en person, som lyssnade till deras samtal. De fortsatte derföre sitt samtal, hvilket hufvudsakligen rörde sig om Mahurec, Anlända till mynningen af rue du Temple stannade de och bildade en liten krets, liksom ämnade de att taga afsked af hvarandra. — Farväl, mr Michel, sade tvätterskan till den unga skrifvaren. Ni kommer väl dit ner i morgon ? — Med säkerhet! Jag skall gå dit hvarje