Göteborgsposten – 4 juni 1861, sida 2

ledes utstakad; följ den. Kom i håg att rikedomen står vid ändan af densamma. — Och markisinnan? frågade grefven. -— Vid Gud, du skall gifta dig med henne och du skall ärfva henne en dag. Grefven betraktade i sin tur skarpt sin interlokutör. —Du har aldrig förklarat bestämdt, sade ban, hvad du vill ha för din del. — Du skall få veta mina vilkor då tiden skall hafva kommit, svarade galerernas konung kallt. Nöj dig till dess med att handla, och kom ihåg att efter den lagbok som styr oss är förräderiet det största alla brott och det enda som jag icke förlåter. Du är väl icke dum att antaga att jag skulle låta de blodsband, som fästa mig vid dig, på något sätt utgöra ett hinder för genomförandet af min vilja? -Hvarföre säger du mig detta? frågade grefve de Sommes i det han bortvände ögonen. — Hvarföre? upprepade galerernas konung. Emedan du har blott en tanke, Bamboulå, den att kunna undslippa beroendet af mig. — Jag? -Spela icke komedi; jag har genomskådat dig. Du har sagt till dig sjelf att Leonore och I Blanche förnärvarande äro de Niorres två enda arftagerskor, att om den ena af de båda systrarne skulle dö, den andra hafva en furstlig förmögenhet,