Göteborgsposten – 4 juni 1861, sida 2

de Sommes axel och tvingade honom att uthärda sina genomträngande blickar. — Jag har hittills visat dig att min plan har varit uppgjord med en mästares hand, sade han, och att jag förstått att förutse och beräkna allt. — Nå väll denna plan måste följas utan att afvika en hårsmån derifrån ; framgången beror derpå. Det som vi behöfva är utslocknandet af alla hr de Niorreg arfvingar. Detta måste vara fullbordadt inom åtta dagar och det på det mest naturliga sätt. — Det är omöjligt, förstår du, moraliskt omöjligt att markis dHerbois och vicomte de Renneville icke skola taga sin tillflygt till sjelfmord såsom enda utvägen i deras läge. De måste hafva denna tanke och om det behöfves skall du söka framkalla den hos dem. De måste taga lifvet af sig och i nödfall måste man hjelpa dem dermed. Sedan de en gång äro döda skola Blanche och Leonore icke mera kunna uthärda lifvet och ingen skall förvåna sig öfver deras hastiga bortgång! Det rör dig personligen Bamboulå! Det är skådespelets näst sista akt. Den sista är min sak och jag lofvar dig att upplösningen skall blifva lycklig. Inom ett år skall rådsherrens erkända son träda i besittning af den omätliga förmögenhet, som ingen mera skall vara stånd att göra honom stridig. Din väg är så.