Göteborgsposten – 3 juni 1861, sida 1

mina omsorger, alla mina krafter åt er sak. Mina herrar, jag beundrar er, och huru smärtsamt den än förefaller mig att se min tjenst försmådd, kan jag dock ej annat än känna det intresse ökas, som j ingifvit mig. Grefven räckte härvid med en bugning sina händer åt de unga männen. Markisen och vicomten tackade honom för de ord han senast uttalat. I detsamma hördes nycklar skramla utanför dörren. — Fångvaktaren kommer för att underrätta mig, att det är tid på att jag lemnar Chåtelet, sade grefven. Jag kan ofta begagna mig af den tillåtelse, Hans Höghet förskaffat mig, att få besöka er; men det beror dock af er egen vilja . .. — Ah, kom! kom ofta, min herre ! utropade markisen. Det intresse ni visar oss är oss till stor tröst i vår olycka. — Jag skall besöka fröknarne de Niorres, tillade grefven. Jag skall tala med dem om er; och med er skall jag tala om dem! —Ahl! sade Renneville, ni är den bästa menniska, och vi skola aldrig glömma hvad ni gjort för oss. — I morgon skall jag begifva mig till hotel de Niorres och säga flickorna, att j ären mer än någonsin värdiga hela deras kärlek.