Göteborgsposten – 3 juni 1861, sida 1

lemna sin andel af ämnen för dessa taflor; Algeriet, detta outtömliga förrådshus på krigiska bragder har lemnat bidrag i stor skala. Krim är ännu långt ifrån uttömdt, och Italien sjeltt har lemnat motiver, tror jag, till icke mindre än 70 olika stycken, dels ordentliga slag, dels mindre strider och skärmytslingar eller enskilda episoder från befrielsekriget. Atminstone en fjerdedel af dessa taflor tyckas vara målade enkom för att framställa kejsareus person, antingen till häst eller till fots, naturligtvis utan någon prejudice tör befälhafvarne öfver armekorpserna, divisionsoch brigadgeneralerna samt stabsofficerarne. Den såkallade Grand Salon d Honneur innehåller, tror jag, 18 taflor, i hvilka H. M:t och medlemmar at hans höga familj utgöra hufvudfigurerna, och hela salen tyckes hufvudsakligen vara bestämd till en apotheos för den kejserliga dynastien. Utom de kejserliga grupperna innehåller den dock äfven en minister, M. Rouher, minister för handeln, allmänna arbetena etc. Han är i hel figur, målad i kroppsstorlek, eller i ännu större dimensioner, med sitt röda ordensband samt Hederslegionens stjerna. Dessa dekorationer äro förvånansvärdt lika, och äfven ansigtet och figuren likna originalet. Derefter följer en hel samling marskalker och infanterigeneraler samt slutligen Viktor Emanuels omisskänneliga ansigte och figur. Garibaldi finnes der äfven, men han intager icke någon framstående plats i salen. Han är helt nära dörren; men uppenbarligen tullt färdig att tränga sig in längre fram, när som helst. Hans porträt är måladt af en italiensk artist, M. Faguani, hvilken under senaste sommar gjorde ett besök i Neapel i detta andamål. Det finnes någonting i bilden, som försäkrar äfven dem, som aldrig sett De begge Siciliernas befriare om dess fullkomliga likhet. Han är klädd i sin gråa tunika, med en hvit duk löst kastad kring halsen, sin fälthatt och med ärmarne synliga af den nu så firade röda skjortan. Mr Cobdens porträtt af samma hand är äfven mycket likt. Då vi lemna Garibaldi falla ögonen på porträtten af den kejserliga prinsens favoritpony samt af H. Maj:t kejsarinnan samt prinsessan Mathilda. At kejsaren sjelt finnes det icke mindre än 16 porträtter, dels i militär dels i civildrägt; af kejsarinnan 8; af den kejserlige prinsen 6; af prins Napoleon 5 samt 1 al prinsessan Mathilda. Hierarkiens och etiketllens sköna rangordning kan icke iakttagas mera noggrannt. Porträtter af öfriga personligheter, som mer eller mindre höra till den kejserliga familjen, äro äfven talrika nog. De lysa åtminstone icke genom sin frånvaro. Detta faktum visar huru den officiella målningen blomstrar i Frankrike. Det finnes dock en annan typ, för hvilken fransmännen tyckas vara likaså intagne som för sin regentfamilj, och det är zouaven. Zouaven päträffar man vid hvarje steg. Ån ser man honom stormande reduter, än inbrytande i solida qvadrater af infanteri, än löpande storm mot mameloner, än med en eröfrad fana, än förnaglande 1 ett enda ögonblick ett helt batteri österrikiska kanoner, samt öfverallt stickande fram bland krutröken likt en Zeus i miniatyr bland Olympens moln. Zouven har afgjordt stött bort från hans piedes