Göteborgsposten – 31 maj 1861, sida 2

Från Utlandet. Näst italienska frågan är den europeiska ressens uppmärksamhet nu särdeles lifligt iktad på lösningen af danska frågan. 1 enrelska parlamentet har lord John Russell emligen nu framlagt en så kallad blå bok, nnehållande aktstycken. depescher, memoriler 0 8 v. i den dansk-tyska striden. Hufvudinnehållet deraf är redan bekant, anmärkningsvärdast är en depesch från lord Russell till franske ministern Flahault i London, för att tillställas Frankrikes utrikesinivister Thouvenel, hvari starkt tframhålles det oberättigade i en del af tyska förbundets fordringar och särskildt yttras om Slesvig, att det är ett danskt hertigdöme, och fastän både Danmarks ära och intressen fordra, att Slesvig behandlas billigt och rättvist, så kan likväl Danmark icke utan fara underhandla med Tyskland om några stipulationer med afseende på detta hertigdome. Times tager framläggandet af dessa aktstycken som anledning att ånyo i en artikel behandla danska frågan, såsom vanligt och rättvist afgjordt tagande den mindre staten, eller Danmark, i ett lifigt försvar. Tidningen yttrar bland annat: Det är hög tid, att Danmarks förhållande till Slesvig och Holstein slutligen blir ordnadt. Det är förgäfves att hoppas, det en mera passande tid för öfverenskommelse och alfgörande någonsin skall komma. — — Hvad Holstein och Lauenburg angår, har den väsentligaste striden till det yttre vändt sig kring det sätt, hvarpå skatterna och utgifterna skola voteras. Vi behötva likväl icke dölja vår öfvertygelse, att denna punkt i verkligheten alltid varit underordnad en förderflig agitation for dessa hertigdömens förening med Slesvig under namnet: Schleswig-Holstein. Detta är hvad hela Tyskland öppet eller i hemlighet sträfvar efter. Danmark vet naturligtvis detta mycket väl, och denna agitation är dess stora rättfärdigande för antagandet at en mindre liberal polivik 1 Slesvig. Olyckligtvis betraktas dylika mått och steg i Tyskland såsom tecken till den bestämda afsigten, att vilja inkorporera Slesvig i Danmark och sålunda skaffa danska nationaliten en afgörande öfvervigt mom det förenade konungariket. Men Slesvig tillhör Danmark alldeles som Wales tillhör England, och konungen af Danmark har frihet att behandla det såsom han behagar, isynnerhet sedan hans motståndare brutit öfverenskommelsen af år 1851. De båda parterna tolka sålunda hvarandras handlingar i afseende på förmodade ytterligare planer, och de aro derföre icke hugade för ömsesidiga medgilvanden, hvilka det varit Englands och Sveriges yolitik såsom mäklande, att vid hvarje lägligt tillfälle rekommendera hos de i Danmarks integritet intresserade makter. Emellertid är det temhgen tydligt, att hertigdömet Holstein har mycket liten orsak att beklaga sig, utom ötver tyska förbundet, som förut förhiudrat det från att dela pressfriheten med den öfriga delen af konungariket och nu sporrar det till att tå all ovätten på sin sida genom att förkasta alla vilkor, hvilka låta förena sig med dess undersåtliga förhållande till konung Fredrik VIL Om denna mellankomst ej egt rum, skulle Holstein för längesedan varit riktigt representeradt inom danska parlamentet, likasom Skotlland och Irland äro det inom vårt. Det ä Preussen och dess förbundskamrater, som for: Idrat ett slags provisorisk regering i dettö I hertigdöme, hvilken gör det nästan omöjlig latt derifrån kunna få något bidrag till de ge -Imensamma utgifterna, utan ett eller anna! formligt ingrepp i dess oberoende. — Fö: första gången sedan utbrottet af denna fåfäng: -Istrid visar det sig nu något, som liknar er! r allvarlig önskan om att sluta den. Man säge oss tillochmed, att den preussiska regeringe! ee s 2 OO . 4 2 pp