Göteborgsposten – 31 maj 1861, sida 1

Men om nu det senare gjorda amendemen tet icke står i strid med den ursprungliga propositionen utan endast är en utvidgning aldensamma, så hafva vi vidare endast att upptaga den frågan, om en sådan utvidgning är riktig eller icke. Ansågo vi nyss en del af dem som hylla en mera radikal representauonsförändring hafva tagit miste, då de vändt sig emot de partiela reformerna, så vidt de föreligga såsom hvilande förslag, så kunna vi deremot i afseende å denna fråga icke låta bli att anse att de, som till förmån för de partiela reformerna ställt sig upp emot en mera genomgripande sådan, i sin tur äfven hatva orätt. Det ligger visserligen mindre brist på logik i deras yrkande, att man skall bibehålla den ursprungliga motionen oförändrad och icke upptaga det proponerade tilläggsamendementet, an i det motsatta yrkandet, men det ligger mycket mera af ett föråldradt politiskt system deri. Ty skall detta yrkande betyda något, så måste det betyda att de anse de föreslagna och nu hvilande reformerna innebära allt hvad som, kan anses för en tidsenlig förändring i vår representation, men att det som det proponerade tilläggsamendementet innehåller, d. v. s. fyrståndssystemets upphäfvande är för långt gänget i reformväg. Detta är, som sagdt, logiskt nog, men det bevisar hyllandet af ett system som står nog längt tillbaka ait kunna erkänna vår riksdags fyrståndsfördelning såsom något tidsenligt. Vi veta visst att de icke vilja vidkännas detta och att de in abstracto erkänna fyrståndssystemets olägenheter samt medgilfva att ett annat förhållande borde inträda. Men är detta deras verkliga åsigt, så innebär deras opposition mot mera genomgripande förändringar än de nu föreslagna en nästan ännu större motsägelse än den vi otvan sökt påpeka i att erkänna de mera genomgripande reformerna och dock vilja förkasta de föreslagna partiela. Ty är ett mål erkändt för riktigt, så måste det väl stå i strid med ett sådant erkännande att icke vilja söka alt uppnå det så fort som möjligt samt utt icke så fort som möjligt vilja företaga de åtgärder som kunna föra deruiil. Likaså litet, som vi kunna förstå att man för det att man onskar genomgripande reformer, kan vägra att gå in på de nu föreliggande mera partiela, lika så litet kunna vi förstå, att man kan erkänna nödvändigheten af ståndsrepresentationens upphätvande och dock vägra aw gå in på de nu föreslagna petitionerna vill regeringen på srund derat att de förorda genomgripande retormer. Så synes det oss förhålla sig med de olika åsigterna om de partiela och de genomsripande reformerna. Vi skola i nästa artikel upptaga frågan om den ställning regerinsen synes oss böra intaga till saken. se. Sms AEEEDSTETNOVEE TYCKA RENEE 2 Nr Göteborg d. 31 Maj 1861.