Göteborgsposten – 30 maj 1861, sida 1

hus i samma ärende. När alla besöken blifvit aflagda finner han vanligen att han har en veckas ledighet innan några affärer kunna uppgöras. Så länge som krämarne äro sysselsatta med att ordna sina husliga angelägenheter och bry sina hjernor med de olika myntsorter, som utgör deras kontanta penningeförråd, öfverlemna profryttarne sig åt sin enda förströelse att dricka och spela käglor. Huru mycket vått de kunna förtära visar den omständigheten att värden på Drufvan kan hålla värdshuset öppet hela året medelst den förtjenst, som de sex veckorna inbringa honom. Ingen besöker Ehningen, som icke har affärer der. Den mängd champagne, som dricks der skulle strandsätta enkan Clicquot, om icke rabarbersaft kunde passera derför mycket väl. Tyska handelsexpediter göra, allmänneligen taladt, blott afseende på qvantiteten och endast undantagsvis på qvaliteten. När det på allvar blir fråga om affärer, så är afsättningen stark. Om krämaren behöfver en vara gör han en stor beställning; om han redan har tillräckligt derat säger han det genast. Här förekommer icke något prutande och krångel, emedan krämaren icke har några kontanta penningar; de, som han hade, ha neml. redan blifvit använda till gäldande af skulder. Hvad han förtjenat går genast åt, och han kan aldrig bli rik, emedan han måste betala grosshandelshusen hvad de anse sig böra fordra för riskens skull. Expediten underrägtar sitt hus om de gjorda öfverenskommelserna; varorna aflemnas på åtskilliga ställen, som krämaren skall kassera, och så snart beställningen är gjord, bryter kongressen upp. Inga papper undertecknas. Så snart expediterna farit sin kos, gör krämaren allt sitt hus i ordning tillstänger dörren med en klumpig hänglås och börjar åter sitt lifs enformiga kretsgång. De varor, han har att sälja, äro hufvudsakligen spetsar, sits, shawlar, band, silkedukar och stundom oäkta juveler. Så snart marknaden är slut, packar han in sina varor på sin egen och sin familjs ryggar och vandrar till nästa stad. Jag undrade alltid öfver den noggranna förteckning på marknader, som förekommer i alla tyska almanackor men krämarekongressen löser gåtan. Förteckningen är införd för krämarnas räkning.