Göteborgsposten – 29 maj 1861, sida 1

pennor för att redogöra för Nordens sak. Vi borde derföre vara istånd att bedöma hvardera sidans sannolika rätt samt deras utsigter till seger eller nederlag. Emellertid synes dock blott en sak vara säker, och det är att denna strid, efter båda partiernas krigsförberedelser och deras uttalade beslut att segra eller dö, skall bhfva den mest fruktansvärda verlden någonsin skådat. Mr Davis för läsarne af hans budskap tillbaka till tiden för koloniernas uppror mot England och påminner om, att de tretton kolonierna då förenade sig till en kontederation, men förbohöllo sig sina suveränitetsrättigheter oförkränkta, under det de endast afstodo så mycket at desamma, som var nödvändigt för foreningens gemensamma försvar. De sålunda förbundna kolonierna segrade och England erkände hvarje kolonis skilda oberoende. År 1787 fastställdes den amerikanska konstitutionen och återigen blef de skilda staternas suveränitet förbehållen dem och de afstodo endast så mycket af dessa rättigheter, som var behöfligt för att bilda en statsenhet och sätta unionen i stånd att blifva representerad i verldens internationela rådslag. HFolkens rätt att bestämma öfver sina öden förbehölls ett konvents bestämmande. Det var genom konventer, som de skilda staternas befolkningar gingo in på federationen, men på samma gång togo de ifrigt vara på sina suveränitetsrättigheter. Dessa, förmenar wr Davis, förblefvo i sin fulla kraft och det var genom ett behörigt användande af desamma, som bomullsstaterna fattade besluten om att träda ut ur unionen. — Sådan år bevistöringen i afseende å rättigheten att utträda ur unionen. I afseende å orsaken till secessionen är mr Davis lika klar i sin redogörelse för densamma från sydlig synpunkt. Unionsstyrelsen hade, påstår han, blifvit brukad at norden såsom en maskin för att befordra dess industriela och handelsintressen och för att skada söderns åkerbruksintressen. Norden kunde icke använda de slafvar, hvaraf det en gång var i besittning, i industriela företag, ty nordens klimat år olämpligt för slatvarne; och så kom den herrliga sodern helt naturligt i besittning at hela slatbefolkningen. Dessutom, säger han, användes unionsstyrelsen såsom ett medel för att införa protektionstariffer som voro ofördelaktiga söderns intressen. I detta hänseende är det intet tvifvel underkastadt att mr Davis har rätt, ty Förenta Staternas tariffer hafva ständigt stått i strid med en upplyst handelspolitiks fordringar. På grund derat anser ock mr Davis, att all identitet mellan söderns och nordens intressen numera har upphört, och att all anledning för de skilda staterna att alstå från en del at sin suveränitet är förbi, samt att fritt arbete och slafarbete nu kommit till den punkt, då det är nödvändigt för dem att för beständigt upphöra att stå under samma styrelse. Mr Sewards och mr Clays argumenter äro icke fullt så klart framställda, som mr Davis. Begge förneka att det är någon ta riff-fråga samt anföra att de secederade sta terna äro ockuperade af upproriska, hvilka de är Förensta Staternas skyldighet ati under trycka, ty södra staternas folk, säga de, gill: icke skilsmessan från unionen, och i sjelfv: verket ha icke besluten om utträde blifvit un