Göteborgsposten – 29 maj 1861, sida 1

slappade moralens uträkningar och möjligen visa bland all oredan och allt skräpet hur äfven denna lilla obetydlighet har sina sidor, mr den har sin makt att vara till godo eller ondo i verlden. Det är en glädje att vara svensk. 0, let är en oskattbar fördel att icke vara kulfvad af någon annan, att nu i dessa tider, då man laddar gevären och drager blankt i östan och vestan, sitta hemma i lugn på de gamla jällen och äta gröt och mjölk i norrskensqvällen. — För att divertera trögheten i våra politiska känslor — om vi föreställde oss att frihetens stamort på jorden vore som t. ex. Ungern eller Polen? Det vore icke trefligt minsann. Hur skullt den store konspiratören C. taga sig ut bland konsorter på Londons klubbar och hur blefve det att skjuta skarpt på vår beskedliga polis i hvita vantar? Fruktansvärda syn, gå att förblifva en ful dröm hos ett hjernspöke, medan vi utan kulor och krut föra det lilla kriget mot stadens myndigheter, tappert och troget såsom det anstår en pennfäktare! Ja, när det stormar och yrar ute, är det godt att sitta inne i frid och ro, det smakar bättre då än vid vanliga förhållanden. På samma sätt smakar det trefligt att långtilrån läsa bulletinerna om stridsåskorna i Amerika, hur de draga sig tillsammans, om de förtryckte i Polen och Ungern, hur de rycka på sina bojor och om Garibaldi, tidsmannen, hur han lofvar att hjelpa till. Men blott i medvetandet om vår egen frid kunna vi finna ett slags nöje i att följa stormarnes gång. Egoismen är med öfverallt; ack, hvem är den som binder svärdet vid sidan och följer anföraren åt af full frivillighet? Han skall antingen vurma för äran, vara entusiast eller en utomordentlig skarpskytt. Sverge, hjeltars land, släpp ut några exemplar att vara med i nästa dust för frihetens sak och var som annat folk! Eljest är det inga nyheter, men precis samma fula väderlek och jag densamme som förr. B. P.