Göteborgsposten – 28 maj 1861, sida 1

HT. Fortsättning. I detsamma började i danssalen musiken, som för ett ögonblick tystnat, åter attljuda och det blef nytt lif derinne. — Ahl! utbrast Joachim, jag vill dansa! — Och jag med, inföll Saint-Just. Kommer ni med, hr Tallien ? De trenne unga männen aflägsnade sig genast och skyndade in i danssalen, qvarlemnande Danton och Michel ensamma. — Ursäkta, sade advokaten till skrifvaren, men jag ser dernere en af mina vänner, som nyss kommit in i trädgården. Det är Marat, ni vet, kirurg hos grefve dArtois? och jag måste tala med honom. Michel helsade på Danton och då denne aflägsnade sig, vände han om, för att gå att råka Tallien i balsalen ; men denna snabba rörelse kom honom att hastigt törna emot ett par, som kom från motsatt håll. Detta par bestod af en karl ock ett fruntimmer. Karlen, som var af medelmåttig växt och ännu ung, uppbar med krigisk hållning franska gardessoldats-uniformen. Fruntimret, som var några år yngre, med lifliga, pigga ögon och en treflig uppnäsa, bar på det mest koketta sätt sin intagande drägt från slutet af adertonde seklet.