Göteborgsposten – 25 maj 1861, sida 1

af samma slag, och man hoppas att inom et år kunna få den fulländad. Dessa turkiska bad skilja sig väsendtli gen från de slags bad, som vi hittills användt De äro hvarken vatteneller ångbad, utan de äro varma luftbad. Turkarna äro icke de för sta, som hafva brukat sådana; de voro redar kända och använda i den klassiska forntiden och det vore kanske derföre rättare att lika som det nyssnämnda aktiebolaget benämna dem romerska bad eller kanske ännu hellre spartanska. Ty spartanerna voro de första, som gjorde skilnad mellan vattenoch luftbad. De ansågo de vanliga varmvattensbaden för tförvekligande och badade sig derföre vanligtvis i flodernas kalla vatten, hvarpå de togo sig ett varmt svettbad i ett starkt uppvärmdt rum. Romarne hemtade kännedomen om dessa bad från Grekland och benämnde dem på grund af deras härstamning från Sparta för Laconicum. Varmvattensbad synas de hafva kändt och användt långt före sin beröring med grekerna, men varmluftsbaden blefvo allmänna i Rom först på Ciceros tid. Det var hufvudsakligen åt detta slags bad, som de stora badbyggnaderna, hvilka funnos i nästan alla det romerska kejsarerikets städer, voro egnade. Denna badningsmetod anses genom det östromerska riket hafva gått öfver till turkarne, inom hvilkas rike den ännu står i högt flor, i synnerhet i Konstantinopel sjelf samt i Kairo, Alexandria Och Smyrna. Der äro, såsom kändt, badhusen de förnämsta offentliga byggnaderna nästefter mosköerna och kunna ofta nog täfla med dessa i prakt. Sjelfva badmetoden, sådan den nu brukas i Turkiet och England, och hvilken påstås härstamma ända från den romerska läkaren Celsus, består deruti att man först går i ett varmt luttbad af 34 till 39 graders temperatur Reaumur, samt sedan i ett hett sådant af 48 till 57 graders temperatur, också Reaumur ; hvarpå man, sedan man någon längre tid uppehållit sig deri, låter gjuta först ljumt och sedan kallt vatten öfver sig och sedan återvänder till den vanliga luften. En så stor hetta är på intet sävt outhärdlig. I ett föredrag som en prof. Wells i London höll öfver detta ämne och för hvilket den norske läkaren F. C. Faye har låtit införa en redogörelse i ett norskt blad heter det derom: en värme af 459 R. frambringar i början en tryckning otver bröstet och en hetta i hufvudet som stundom är obehaglig de första 5 minuterna, men sedan de gåvt förbi, förefaller värmen behaglig, man glömmer hfvets sorger och bekymmer, mattheten försvinner och man lyssnar, efter att nafva satt sig ned i ro, till sina badkamraters orat, Efter en half timmes dervaro, låter van skölja sig med duscher at ljumt och allt vatten samt träder ut i afkylningsrumnet. -I allmänhet anses dessa bads verkungar vara högst välgörande, ehuru endel lättigt opponera sig emot dem. Den norske åkaren Faye rekommenderar dem till upptasande älven i våra trakter samt anser dem åsom allmänna sundhetsbad vara att föredraga ramför de nu vanliga.